Vätning hos barn? Det är en börda för barnet, men också för hans familj

Störningen av förmågan att hålla urin kallas tekniskt för enures. Namnet kommer från det grekiska ordet enourein, som betyder att släppa ut urin.

Hos barn är sängvätning ganska vanligt. Detta problem orsakar en stor inverkan på den sociala sfären och barnets psyke.

Barn med sängvätningsproblem kan känna mycket press och har ofta sänkt självkänsla.

Varför uppstår sängvätning hos barn?

Förekomsten av enures och dess orsak är fortfarande inte helt klarlagd. Genetiska faktorer, tillståndet i kärl- och nervsystemet och sömndjupet är inblandade i dess förekomst. Statistiskt sett är det främst pojkar som lider av det.

För inte så länge sedan betraktades sängvätning hos barn som ett slags tabu. Detta satte stor press på den drabbade individen och hans eller hennes nära familj. Det försvårade också diagnos och behandling.

Har du förskolebarn hemma?

• Är ditt förskolebarn ofta sjukt?
• Löss och andra parasiter eller sjukdomar i våra skolor och förskolor

När ska man ta itu med sängvätning hos barn?

Sängvätning efter 5 års ålder anses redan vara en situation som måste åtgärdas. Vid sängvätning dagtid är det mellan barnets 3:e och 4:e år.

Aktiv behandling rekommenderas för sängvätning som förekommer hos barn över 7 år. Vid denna ålder är det inte längre troligt att korrigering sker spontant.

Även om försvinnandet av sängvätning hos barn vanligtvis sker utan någon intervention, är det bättre att starta behandlingen förr snarare än senare om det behövs. Därför bör eventuella tvivel diskuteras med din läkare i god tid.

Typer av sängvätning och påverkande faktorer

När man behandlar sängvätning är det viktigt att klargöra vilken typ av sängvätning det rör sig om, vilka faktorer som påverkar barnet och barnets ålder. Gränsåldern för när sängvätning betraktas som enures är det femte levnadsåret.

Sekundär enures

Sekundär enures är benämningen på sängvätning som inträffar efter en torrperiod på minst sex månader då barnet inte har haft några problem med att hålla kvar urin.

Det är oftast psykologiskt betingat och kan bero på föräldrarnas skilsmässa, dödsfall i familjen, mobbning m.m.

Primär enures

Primär enures innebär ihållande sängvätning från födseln. Enligt vissa källor drabbar det upp till 10% av alla barn vid 7 års ålder.

Sängvätning

Sängvätning (tekniskt sett enuresis nocturna) är oftast primär till sin natur. Det är därför oftast sängvätning som kvarstår från födseln och är vanligtvis inte en manifestation av någon organisk eller psykologisk störning.

Överaktiv blåsa

Hos barn kännetecknas denna typ av sängvätning av frekventa urinträngningar, även små mängder urin, hastiga och snabba urinträngningar och att urineringen huvudsakligen sker under dagen. På natten kan barnet vanligtvis hålla urinen.

Ofta åtföljs denna typ av korsade ben, sittande eller grenslande. Denna typ är relaterad till den gradvisa utvecklingen av funktionen i de nedre urinvägarna.

Efter 4 års ålder bör barnet kunna känna igen behovet av att urinera i tid och medvetet fördröja eller avbryta det.

Ett barn med miktionssvårigheter bör undersökas och behandlas senast under det femte levnadsåret.

Definitioner av vissa termer enligt International Society of Paediatric Continence

Det finns ett frågeformulär som hjälper läkaren att skilja på typen av sängvätning och därmed bestämma behandlingen. Det innehåller frågor om frekvensen av natt- eller dagvätning, samt den sjukdom som drabbat och så vidare.

Hantering och behandling av enures

Allmänläkaren är den som känner till barnets psykomotoriska utveckling samt de sociala förhållandena i familjen. Han eller hon kan därför initiera diagnos och behandling mest effektivt.

Om allmänläkaren vid undersökningen upptäcker ett problem i könsorganen eller urinvägarna är det nödvändigt att samarbeta med en barnurolog eller neurolog.

För läkaren är det viktigt att få information om urinläckagets art. Det är t.ex. viktigt att veta om det rör sig om dag- eller natturinering. Det beror också på om det bara är så kallat droppande eller om barnet upplever obehag vid urinering.

Läkaren ska vara ett slags stöd och hjälp för att hantera urineringsproblemet. Huvudaktiviteten bör dock ligga hos föräldrarna, som ofta skjuter över ansvaret på läkaren.

Orsakerna till sängvätning är många och behandlingen kan därför också vara individuell. Det är därför omöjligt att peka ut en enda behandling för alla fall av urinläckage.

Involvera barnet i lösningen

Motivera barnet själv genom att ge det ett anteckningsblock. Där får det själv skriva ner framgångar och torra nätter.

Det är viktigt att skapa en lugn atmosfär hemma och belöna varje framgång med beröm eller till och med en liten belöning. Straffa aldrig barnet för misslyckande.

Enuretiskt larm

Som en del av den kompletterande behandlingen finns det även så kallade enuretiska larm som används vid sängvätning. Det är en apparat som innehåller en sensor som fångar upp läckande urin och ett larm som varnar barnet för sängvätning.

Larmet innehåller vanligtvis en lampa som tillsammans med en vibrations- och ljudeffekt tänds vid den första droppen urin som läcker. Dessa stimuli kommer att väcka barnet.

Därefter är det viktigt att barnet fullföljer behovet av att använda toaletten. Föräldrarnas samarbete krävs för att övervaka detta.

Behandlingen med hjälp av en väckningsapparat går troligen ut på att främja mognaden av väckningsreaktionen, som är nedsatt hos barn med sängvätning.

Medicinering som lösning?

Farmakoterapi, dvs. lösningen på sängvätning med hjälp av medicinering, beslutas av läkaren. Till exempel läkemedel som tricykliska antidepressiva medel, antikolinergika eller desmopressin.

Beslutet att förskriva läkemedelsbehandling fattas enbart av läkaren.

Om sängvätningen kvarstår i mer än 12-18 månader trots kombinerad och noggrant genomförd behandling, bör barnet behandlas på ett specialiserat center.

Regimåtgärder och andra lösningar

Behandlingen inleds med en grundlig utbildning av föräldrarna och barnet. Terapin inriktas på att förbereda barnet för att uppfatta blåsans fyllnad. Därefter följer olika blåsövningar. Dessa bör utföras på ett lekfullt sätt.

Blåsövningar inkluderar:

• förlänga intervallen mellan urineringarna
• försök att undertrycka trängningen att urinera
• försök att fördröja urinering

Det är viktigt att inte straffa barnet om det misslyckas, utan att uppmuntra det.

Sömnförändringar är en viktig del av behandlingen av sängvätning. Barnet bör vänja sig vid en jämn tid. Rummet där det sover bör ha lägre temperatur och vara väl ventilerat.

Tvinga inte barnet att urinera i halvsovande tillstånd. Det är lätt för barnet att fixera sig vid liknande aktivitet i sömnen, vilket kan leda till sängvätning.

Det är viktigt att barnet får i sig det mesta av sin vätska på morgonen. Det är bra att gradvis minska vätskeintaget på eftermiddagen och kvällen. Detta innebär inte att barnet ska vara helt törstigt.

Det är lämpligt att det sista vätskeintaget sker en timme före sänggåendet. Om barnet behöver dricka under denna tid, ge endast 3-4 klunkar vanligt vatten.

Begränsa intaget av sockerhaltiga drycker och koffeinhaltiga drycker.

En kort översikt över lämpliga och olämpliga drycker för barnet

Läs mer om vilka vätskor som är lämpliga för ett barn och i vilka mängder i artikeln Uttorkning hos barn kan vara farligt

På kvällen är det också viktigt att inte ta frukter med högt vatteninnehåll, till exempel vattenmelon.

Riktlinjer för sänggåendet på kvällen:

• Barnet ska gå till sängs vid en vanlig timme
• vädra ut rummet före sänggåendet
• Använd inte blöjor på natten, utan ersätt dem med ett liggunderlag av gummi.
• barnet måste ha kissat ordentligt innan det går och lägger sig
• Undvik kvällsstress som läxor eller att titta på TV
• vägen till toaletten ska vara fri och ha svag belysning

Övningar för att kontrollera urinblåsan och urinvägarna

Övningar som förbättrar funktionen och kontrollen av urinblåsan och urinvägarna omfattar övningar som syftar till att förlänga intervallet mellan urineringarna och avbryta urineringarna.

Förlängning av urinering

Vid första urinträngningen håller barnet tillbaka musklerna innan det urinerar.

Intermittent urinering

Be barnet att avbryta urineringen en kort stund under urinering. Sedan kan han återuppta och avbryta igen. Han kan upprepa detta 2-3 gånger per urinering.