Demens kan börja redan i unga år. Känn till de första tecknen och skillnaderna

Demens är en sjukdom, men det är också ett symptom på en sjukdom.
Ofta förknippar man felaktigt demens med äldre människor, men det kan drabba vem som helst, även i unga år.

Vilka sjukdomar orsakar demens?

I första hand handlar det om att tidigare förvärvade intellektuella förmågor försämras.

Namnet kommer från latinets "de mentio", som kan översättas med att gå bort i anden/sinnet.

På 1700-talet benämndes alla mentala störningar med denna term.

Den drabbar främst äldre personer - åldersdemens.
Olika sjukdomar kan dock leda till att demens utvecklas även i unga år.

Hur yttrar sig demens?

Minnet är vanligtvis det första som påverkas.
Det är den logiska förmåga genom vilken vi behåller och hämtar information som vi redan har lärt oss.
Störningar är uppenbara både när det gäller korttids- och långtidsminnet.

Det logiska tänkandet, som normalt ger oss en återspegling av verkligheten och sambanden mellan företeelser, går förlorat.
IQ som en mätbar nivå av intellektuell förmåga är på nedgång.

Vi har vår allmänna syn att tacka för full orientering.
Personer med demens lider av desorientering.
De kan vara desorienterade av personen. De känner inte igen närmaste släktingar och bekanta. Än värre är att de ibland inte vet vilka de själva är.
De tenderar också att vara desorienterade av plats och tid.

Förmågan att lära, dvs. minnas, är också kraftigt nedsatt.
Det är problematiskt för en dement person att upprepa vad som sagts tidigare på kort tid.
Ibland talar vi om dagar, i svårare fall om minuter.
Detta beror också på en samtidig minskning av uppmärksamhet, allmän långsamhet, bradypsychism, oprecision.

Försämring av sunt omdöme påverkar kraftigt affektivitet och beteende.
Det finns en allmän nedgång i personens personlighet som helhet.
Han blir mer psykologiskt instabil och okritisk.

Aggressiviteten ökar, affektutbrott, frekventa humörsvängningar, sömnstörningar. Kan åtföljas av vanföreställningar och hallucinationer.

Demensstadier (MMSE - mini mental state exam)

1. Mild demens - kännetecknas av endast mild minnesförlust, vilket leder till förändringar i tidigare vanor och minimala beteendeförändringar. Ökad glömska och övergående orientering. De presterar sämre på jobbet och i vardagsaktiviteter och har svårt att koncentrera sig. De ovannämnda problemen blir allt svårare. De vill inte erkänna att något är fel med dem. Därför drabbas de ofta av ångest och depression.
2. Medelsvår demens - Kognitiv nedsättning, betydande nedsatt orienteringsförmåga (kan inte återvända hem). De glömmer grundläggande information om sig själva, även normala dagliga aktiviteter blir ett problem för dem. Sociala kontakter är begränsade. De behöver hjälp från andra.
3. Svår demens - Svår kognitiv nedsättning, patienten är oförmögen att göra bedömningar och kräver kontinuerlig, specifik vård. De upphör att uppfatta sin omgivning, vanföreställningar och hallucinationer är vanliga, med beteendestörningar och patientens aggressivitet ökar. De förlorar gradvis motoriska funktioner, och urin och avföring läcker.

Vad orsakar demens i unga år?

Etiologin baseras på de skador på hjärnan och hjärnkärlen som orsakas av den primära sjukdomen. Sekundär ärftlighet har dock också påvisats i vissa specifika fall.

De flesta av oss tänker på demens som en gammal person som glömmer saker när han eller hon blir äldre. Detta är till stor del sant. Men ung ålder garanterar inte att vi kommer att skonas från denna smygande sjukdom.

Demens eller dess orsaker delas in i grundläggande kategorier enligt den internationella sjukdomsklassificeringen (ICD 10).

Av dessa gäller de två första kategorierna äldre personer. De två andra beskriver tillstånd eller sjukdomar som senare orsakar demenssyndrom som drabbar alla åldrar.

Alzheimers sjukdom (morbus Alzheimer) är en allvarlig hjärnsjukdom för vilken det i dag fortfarande inte finns någon kausal behandling.

Behandlingen är huvudsakligen symtomatisk - behandling av symtomen.

Den exakta orsaken till m. Alzheimer är inte helt klarlagd, men man har funnit vissa kopplingar till ärftlighet.

Minnesstörningar, till en början kortvariga, dominerar. Det är ett problem med att minnas nyförvärvad information.

I senare stadier försämras även långtidsminnet.

Det förekommer också inlärnings- och orienteringsstörningar.

Talstörningar är vanliga.

Patienten vill säga något, men hittar inte de rätta orden, trots att han förstår. Senare förstår han inte längre frågorna och kan därför inte svara.

Vaskulär demens

vaskulär demens uppstår som ett resultat av en störning i blodkärlen i hjärnan.

Personer som behandlas för diabetes mellitus, högt blodtryck eller ateroskleros i hjärnans blodkärl är i riskzonen.

Detta är sjukdomar som leder till att blodkärlsväggen försvagas och därefter skadas eller brister.

Hos obehandlade patienter ökar naturligtvis risken i samband med de underliggande sjukdomarna och det finns en större sannolikhet för stroke (apoplexi, ictus).

Med varje hjärninfarkt ökar sannolikheten för att utveckla demens.

Demens vid andra sjukdomar

Demens vid andra sjukdomar är en demens som uppstår på en annan grund än m. Alzheimer och är inte vaskulär demens.

Den drabbar inte bara äldre utan kan uppkomma i medelåldern hos personer som lider av olika sjukdomar.

• Det är till exempel en sjukdom som sclerosis multiplex. Det är en inflammatorisk, immunmedierad demyeliniserande och axonal sjukdom i det centrala nervsystemet som drabbar människor så tidigt som runt 30 års ålder. Det är mindre sannolikt att sjukdomen bryter ut i yngre åldrar och efter 50 års ålder.
  Prognosen för sjukdomen är ogynnsam.
  I slutändan manifesterar den sig bland annat i olika grader av demens.
• En annan sådan sjukdom är Parkinsons sjukdom.
  Orsaken är ännu inte känd, men den klassificeras som en degenerativ sjukdom med gradvis neurondöd.
  Den uppträder främst runt 55 års ålder.
  Risken ökar med åldern.
  Minnesstörningar är ett av de psykologiska symptomen på denna sjukdom.
• Mindre känd är Huntingtons sjukdom.
  Det är en inte särskilt vanlig ärftlig sjukdom i det centrala nervsystemet.
  Den börjar visa sig vid 35-50 års ålder.
  Symptomen utvecklas under de kommande 10-20 åren.
  I början är det bara humörsvängningar, beteendeförändringar, depression, långsammare tänkande, försämrad förmåga att förstå och lära, som utvecklas till demens.
  Nedsatt motorisk funktion (rörelse) orsakar ofrivilliga, snabbare till okoordinerade rörelser tillsammans med ryckningar i ansiktsmusklerna (grimaseringar).
• Creutzfeldtova-Jakobova choroba je sporadické neurodegenerativní onemocnění mozku.
  Poprvé bylo popsáno v roce 1920 německým neuropatologem H. G. Creutzfeldtem. O něco dříve ji rozpoznal německý neurolog A. M. Jakob.
  Přenos je dědičný z matky na dítě s 50% pravděpodobností. Sporadická forma je zapříčiněna samovolnými změnami v mozkové tkáni, infekční forma se přenáší z nemocného zvířete požitím infikovaného masa (BSE). Případně je možný i iatrogenní přenos například při transplantaci.
  Průběh je charakteristický poruchami paměti (zastřená mysl), porucha koordinace s následnými častými pády, závratě, halucinace, záchvaty strachu.
  Onemocnění progreduje až do těžkého stavu demence. Nemocný je postupně zcela nehybný – upoutaný na lůžko s úplným vymizením osobnosti.
• Nieman-Pickovu chorobu řadíme mezi onemocnění metabolická. Konkrétně se jedná o poruchu metabolismu tuků.
  Ty se ukládají převážně v játrech, slezině a kostní dřeni.
  Rozděluje se na tři základní typy. Typ A postihuje již novorozence.
  Potíže se začínají objevovat již v prvních týdnech života a končí smrtí kolem 1. až 3. roku.
  Projevuje se neprospíváním novorozence, zvracením, průjmy, svalovou slabostí až úplnou psychomotorickou poruchou.
  Typ B může vzniknout v dětském věku i v dospělosti. U tohoto typu však intelekt nebývá postižen.
  Typ C postihuje různé věkové skupiny od narození až do dospělosti. Projevy jsou jak motorické, tak i na psychické úrovni s prohlubující se mentální retardací.
  Léčba neexistuje, existují jen pokusy o transplantaci kostní dře
• Onemocnění vyskytující se i u mladých lidí způsobující postupné poruchy i kognitivních funkcí je epilepsie.
  Každému z nás se může stát, že dostane během života epileptický záchvat buď po úrazu hlavy, nebo nadměrným požitím alkoholických nápojů. To ovšem neznamená, že je epileptik a rozvine se u něj předčasná demence.
  Epilepsii jako onemocnění diagnostikuje výhradně lékař na základě anamnesticky potvrzených opakovaných záchvatů a dalších vyšetření, například elektroencefalografie (EEG) s přítomností patologických elektrických vzruchů v mozku a následně vyšetření potřebných k odhalení její příčiny.
  U pacientů s dlouholetou epilepsií se postupně může začít projevovat předčasná demence.
  Málokdy však dochází k úplné degradaci osobnosti.

Detta orsakas inte bara av de sjukdomar som nämns ovan, som inte ens modern medicin kan hantera. Ibland är det personens eget fel.

• De vanligaste orsakerna till icke sjukdomsrelaterad demens i vårt land är alkoholism eller överdriven användning av olika droger.
  Dessa ämnen sätter också sina spår i hjärnan, och inte bara i levern som många tror. Regelbunden användning leder till hjärnatrofi med påföljande utveckling av demens.

Pseudodemens är inte en verklig nedgång i intellektuella förmågor, utan ett övergående tillstånd med en nedgång i intellektuella förmågor.
Det uppstår som en posttraumatisk reaktion (efter en stressande, traumatisk upplevelse) och försvinner när denna faktor avlägsnas.
Pseudodemens kännetecknas av en förlust av de mest elementära förmågorna, medan de mer komplexa bevaras.
Absurda svar (jag är 200 år gammal) eller en fantasifull omvändning i körning (skriva med motsatt ände av pennan) ligger i förgrunden, som till exempel vid det övergående dystra tillståndet vid Ganzers syndrom.
När det gäller pseudodemens är det inte en simulering.
Detta övergående tillstånd realiseras inte av den som lider av det.

Diagnos och behandling

Det finns ingen specifik behandling på grund av de många olika orsakerna till att demens utvecklas.

Varje person som börjar uppvisa de symtom som beskrivs i det milda stadiet bör undersökas noggrant av en läkare. Sjukdomar som kan orsaka tillståndet elimineras gradvis.

De flesta sjukdomar kan uteslutas eller bekräftas genom morfologiska undersökningsmetoder, nämligen datortomografi (CT) eller magnetisk resonanstomografi (MRI), där läkaren kan bedöma förändringar i hjärnvävnaden.

Detta innebär främst hjärnatrofi - en krympande volym av hjärnvävnad.

Det går inte att bota, men utvecklingen kan bromsas, främst med läkemedel som förbättrar ämnesomsättningen och blodflödet genom hjärnvävnaden.
Antioxidanter och vitaminer är också bra för att bromsa degenerativa förändringar.
Vid genetiska sjukdomar utförs DNA-test.
Om alla tester är negativa bör man börja tänka på psykiatrisk hantering av tillståndet.
Behandlingen är främst symtomatisk med avseende på det dominerande problemet.