Apati: Vad är apati och vilka är dess symtom? Diagnos och behandling

Apati kan påverka vårt arbete, våra familjerelationer och även de mest vardagliga dagliga aktiviteterna.

Apati kan vara ett kortvarigt tillstånd eller ett långvarigt sjukdomssymptom.

Det är ofta förknippat med demotivation, ointresse, sorgsenhet och likgiltighet inför miljöstimuli.

Manifestationer och symtom, orsaker, diagnos, behandlingsalternativ, motivation, psykoterapi och mycket mer intressant information finns i följande artikel.

Vad är apati?

Apati definieras officiellt som en brist på motivation, viljestyrka, känslor och intresse för miljöstimuli. Det kännetecknas av likgiltighet och ofta ökad trötthet och sorg. Det kan påverka arbete, personliga relationer och normala dagliga aktiviteter.

Apati kan likna lathet, ointresse för miljöstimuli eller till och med en motvilja mot livet.

En synonym till apati (likgiltighet) är termen letargi.

Vi har alla upplevt ett apatiskt tillstånd någon gång i livet. I vissa livssituationer kan apati vara normalt.

Ofta är det bara ett kortvarigt tillstånd som orsakas av olika skäl. Det kan orsakas av en mer krävande period i arbetet och privatlivet, stress, en långvarig stereotyp, fysisk och mental trötthet etc.

Apati kan vara ett tillfälligt tillstånd som går över på relativt kort tid, eller så kan det förekomma som ett symptom på vissa sjukdomar. Frekvent, långvarig och kronisk apati är farligt.

Apati kan vara ett symptom på olika neurologiska och psykologiska sjukdomar.

Det kan vara ett symptom på olika psykiska sjukdomar som depression a ångestsyndromDet förekommer också vid neurologiska sjukdomar som Alzheimers sjukdom eller åldersdemens.

Symtom och manifestationer av apati

Symtomen på apatiskt tillstånd är definitivt inte trevliga. Apati kan vara både fysisk och mental. Det kan manifestera sig i utmattning, minskad energi, oförmåga att koncentrera sig och tänka.

Möjliga symtom på ap ati:

• Brist på energi
• Brist på motivation
• Demotivation
• Likgiltighet
• Motvilja mot livet och normala aktiviteter
• Frekventa humörförändringar
• Försämring av sinnesstämningen
• Känslor av sorg och ångest
• Dåsighet, letargi
• Ökad trötthet
• Lathet
• Nedsatt förmåga att tänka
• Försämrad förmåga att koncentrera sig
• Ointresse för stimuli i omgivningen
• Försämrad sömnkvalitet
• Sämre arbetsprestation
• Problem i relationer med partner
• Ignorerar socialt liv
• Introverta tendenser
• Huvudvärk och migrän

Etiologi och orsaker till apati

Är det inte bara en kortvarig förlust av motivation?

Det är mycket viktigt att kunna skilja mellan sjuklig apati och motivationsförlust och ett tillfälligt apatiskt tillstånd med en specifik orsak.

Alla upplever vi någon gång en obehaglig fas av misslyckande och stagnation.

En person som är frustrerad över livet hamnar lätt i ett tillstånd av apati. Denna känsla kan vara i dagar eller veckor. Om den inte åtgärdas kan den återkomma upprepade gånger.

När långvarig apati stör personliga relationer, arbete och det dagliga livet är det ett patologiskt tillstånd.

Patologisk apati kännetecknas av ett minskat intresse för sociala kontakter, sociala aktiviteter, yttre stimuli och normala dagliga aktiviteter.

Kortvarig förlust av motivation på grund av en specifik orsak kan hanteras mycket lättare, till skillnad från patologisk apati.

Genom att övervinna en dålig period, ändra livsstil, arbete, nya stimuli, hobbyer, kreativa aktiviteter, miljöstöd, psykoterapi, meditationsmotivationstekniker och många andra sätt och livsimpulser.

En balanserad hälsosam kost, regelbunden fysisk aktivitet, stresseliminering och kvalitetssömn är grunden för balans mellan kropp och själ.

Vid en svår period, en långvarig förlust av motivation och en känsla av stagnation, är det tillrådligt att vända sig till en nära och kära eller helst till en professionell. En psykolog (psykoterapeut) kan hjälpa dig att analysera och hantera tillståndet mycket snabbare.

Det är tillrådligt att bli medveten om orsaken till demotivation och att sätta upp kortsiktiga mål, prioriteringar och förväntningar.

Apati och sjukdom

Apati vid psykisk sjukdom kan drabba alla åldersgrupper. Orsakerna till apati kan inte listas i allmänna termer. De skiljer sig åt beroende på vilken sjukdom de åtföljer.

Ihållande apati kan vara ett medföljande symptom på olika psykiatriska och neurologiska problem. Det är ofta förknippat med depression, melankoli, ångeststörningar eller schizofreni.

Oftast är apati förknippat med depression.

Apati kan också förekomma hos personer med neurodegenerativa sjukdomar. De vanligaste neurologiska sjukdomarna med apatiska symtom är demens, senil demens, Parkinsons sjukdom a Alzheimers Alzheimers sjukdom.

Apati kan ofta vara ett av de första tecknen på begynnande senil demens eller Alzheimers sjukdom.

Det kan också förekomma hos personer med anorexia nervosa och andra ätstörningar. Apati kan i vissa fall bero på organiska förändringar i hjärnan, till exempel en cysta, inflammation, hematom, blodpropp, tumör och andra strukturella fynd.

När är det lämpligt att söka professionell hjälp?

Om orsaken till kortvarig apati är löst finns det inget behov av att konsultera en läkare för detta tillstånd. Även i detta fall är det tillrådligt att använda stöd från familj och nära och kära.

Om apatiskt beteende på grund av obehagliga händelser kvarstår i flera veckor och inte förbättras trots alla ansträngningar, är det nödvändigt att söka hjälp av en specialist - en psykoterapeut (psykolog, psykiater).

Ett ihållande apatiskt tillstånd med psykologiska symtom (ångest, depression, brist på intresse för miljön) och fysiska symtom (trötthet, huvudvärk) kräver ett besök hos en psykiater.

Om du överväger detta alternativ, tveka inte att kontakta en specialist.

Diagnos och behandlingsalternativ

I de flesta fall ställs diagnosen av en psykiater, psykolog eller neurolog. Läkaren använder en skattningsskala för att bedöma apatiens inverkan på kvaliteten i det dagliga, professionella och personliga livet och på förändringar i individens tänkande.

Konservativ behandling består av sessioner med en psykoterapeut. Psykoterapeuten vägleder dig att utveckla en mer positiv världsbild. Han visar dig olika tekniker för rätt sinnesstämning och motivation.

Rådgivning av en psykoterapeut för apati hjälper individen att hantera det oönskade tillståndet snabbare. Det hjälper till mot en hälsosam inställning och livsstil.

Läkaren kan också ordinera farmakoterapi - medicinering för att lindra ångest och depressiva tillstånd. Dessa negativa symtom är ofta förknippade med ap ati.

Det specifika psykofarmaka som används beror på den exakta diagnosen, symtomen och individens hälsotillstånd.

Behandlingen av apatiska tillstånd vid neurodegenerativa och psykiska sjukdomar är främst medicinsk. Antidepressiva medel, psykostimulantia, antipsykotika och andra psykofarmaka används oftast i samband med apatiska symtom och allmän psykisk hälsa.

Manifestationer av apati hos barn

Om du märker att ditt barn plötsligt är annorlunda, slött och inte reagerar på stimuli bör du vara vaksam och i tveksamma fall söka barnläkare. Det kan vara bara trötthet, men också infektioner eller andra akuta sjukdomar.

Om ditt barn plötsligt är annorlunda, slött och inte reagerar på stimuli bör du vara vaksam. Om du är osäker bör du kontakta en barnläkare. Det kan vara bara trötthet, men också infektioner eller andra akuta sjukdomar.

Hos små barn är ett apatiskt tillstånd vanligtvis förknippat med en annan sjukdom.

Små barn är fysiologiskt sett mer energiska, positiva och allmänt mer livliga. Trötthet, demotivation och ointresse för miljöstimuli är vanligtvis associerade symtom på en annan sjukdom.

Det kan vara en vanlig sjukdom som förkylning eller influensa, men också mer allvarliga tillstånd som hjärnskada, hjärnhinneinflammation och andra infektionssjukdomar.

Det kan också vara en känslig reaktion på en händelse i hem- eller skolmiljön.

Hos äldre barn eller ungdomar kan apati vara en manifestation av självupptagenhet, brist på intresse, känslor av ensamhet etc.

Vid ihållande apati och andra symtom (ångest, depression, panik...) är det lämpligt att uppsöka en barnläkare eller barnpsykiater. Detta kan förhindra uppkomsten av psykisk ohälsa i vuxen ålder.