Behandling av skelettcancer: kirurgi, strålbehandling och kemoterapi, läkemedel

Effektiv behandling av bentumörer kräver tvärvetenskapligt samarbete.

Det multidisciplinära tillvägagångssättet involverar barnläkare, allmänläkare, ortopeder, patologer, onkologer, radiologer och specialister inom rehabilitering och fysioterapi.

Behandlingen av muskuloskeletala tumörer i sig har genomgått framsteg och förändringar under de senaste 40-50 åren. Detta har förbättrat överlevnadschanserna och prognosen för patienterna.

Nya insikter om malign celltransformation ger terapeutiska möjligheter för genteknik.

Målet med behandlingsregimerna är att radikalt avlägsna den primära tumören. Detta görs ofta i kombination med systemisk kemoterapi och/eller strålbehandling.

Ofta ges så kallad neoadjuvant kemoterapi före operationen för att krympa tumören.

Det kirurgiska ingreppet kan kräva samarbete mellan en ortoped och en kärlkirurg, thoraxkirurg eller plastikkirurg. Ofullständigt avlägsnande av tumören innebär en hög risk för återfall.

Kirurgiska tekniker har utvecklats avsevärt. Tänk inte omedelbart på en radikal amputation.

När det gäller tumörer i extremiteterna kan de flesta patienter genomgå så kallad extremitetssparande kirurgi. Vid denna operation avlägsnas den drabbade delen av benet ner till den friska vävnaden och ersätts med en protes. Efter operationen är det mycket viktigt att patienten får en grundlig rehabilitering.

Hos vissa patienter kan amputation av benet vara nödvändigt. Oftast handlar det om patienter med en stor tumör eller en aggressiv, snabbt spridande tumör som inte kan avlägsnas på ett säkert sätt.

De cellgifter som används inkluderar metotrexat, doxorubicin, cisplatin, karboplatin, ifosfamid, topotekan etc. De administreras enligt internationella standardprotokoll beroende på den specifika typen av tumör.

Strålbehandling spelar en viktig roll vid behandling av skelettcancer (t.ex. för att eliminera rester efter kirurgi) och för att förebygga komplikationer. Dess terapeutiska användning vid den inledande behandlingen är begränsad för vissa typer. Osteosarkom är till exempel mycket strålningsresistent.

Behandling av benmetastaser kräver också ett multidisciplinärt tillvägagångssätt.

Benmetastaser, om det inte finns någon ryggmärgskompression eller patologisk fraktur, kan påverkas avsevärt av anticancer- och antiresorptiv terapi. På detta sätt bevaras patientens rörlighet och självförsörjning.

En bättre prognos uppnås om det inte finns ett stort antal benmetastaser, om de inte är associerade med metastaser i andra system och om en primär tumörbädd identifieras.

Bisfosfonater (t.ex. pamidronat, zoledronsyra etc.) och riktad behandling med den monoklonala antikroppen denosumab, analgetika, radioisotoper, extern strålbehandling, ortopediska och kirurgiska ingrepp används vid behandling av benmetastaser.