Behandling av toxoplasmos: droger, antibiotika

Behandling av toxoplasmos är endast effektiv i aktiva stadier (trofozoiter). Den fungerar inte på cystor i det centrala nervsystemet. Den fungerar förmodligen inte heller på cystor i andra vävnader.

Behandling är indicerad i följande fall:

• kliniskt akut toxoplasmos
• diagnostiserad primär infektion under graviditet
• bevisad medfödd toxoplasmos
• sjukdom hos immundefekta patienter med uppenbara symtom

Vilka läkemedel används vid behandling av toxoplasmos?

1. Spiramycin

Spiramycin tillhör gruppen makrolidantibiotika. Dess verkan ligger i dess förmåga att blockera produktionen av bakterieproteiner.

2. Pyrimetamin

Pyrimetamin är en antagonist till folsyrametabolismen. I praktiken används det främst i kombination med sulfadiazin. Denna kombination minskar mängden av den aktiva formen av folsyra (tetrahydrofolat). Detta är viktigt för syntesen av nukleotider som är nödvändiga för DNA-syntes och för parasitens reproduktion.

3. Sulfonamider (sulfadiazin)

Sulfonamider är kompetitiva antagonister till paraaminobensoesyra. Bakterier är beroende av en extern tillförsel av denna syra. Paraaminobensoesyra är nödvändig för folsyrasyntesen. Folsyra är nödvändig för deras tillväxt. Enkelt uttryckt blockerar de folsyrasyntesen.

Behandling av medfödd toxoplasmos

Behandling av medfödd toxoplasmos används i fall av:

1. kongenital toxoplasmos som nyligen diagnostiserats hos ett nyfött barn
2. en nyfödd som prenatalt har diagnostiserats med toxoplasmainfektion

Behandling av kongenital toxoplasmos ska påbörjas så snart som möjligt. En kombination av sulfadiazin och pyrimetamin används för behandling. Behandlingstiden är en månad. Efter det får barnen spiramycin i 6 veckor.

Vilken är doseringen av ovanstående läkemedel?

• Pyrimetamin till barn upp till 9 månaders ålder - 6,25 mg/dag,
• Pyrimetamin för barn från 10 månaders ålder - 1 mg/kg/dag (max 25 mg)
• sulfadiazin för barn upp till 9 månaders ålder - 100 mg/kg/dag (max 750 mg för barn upp till 3 månaders ålder och max 1 000 mg för barn upp till 9 månaders ålder)
• Sulfadiazin från 10 månaders ålder 150 mg/kg/dag (högst 1 500 mg)
• Spiramycin 100 mg/kg/dag i 2 till 4 doser.

Vilken är behandlingen för gravida kvinnor?

Behandling av gravida kvinnor är problematisk. Spiramycin används under den första trimestern i en dos på 4 x 0,5 g/dag. Från och med den andra trimestern rekommenderas en kombination av pyrimetamin och sulfadiazin. Även detta endast om det finns tecken på infektion hos barnet. Behandlingscykeln varar i 4 veckor.

Vid behandling med enbart spiramycin minskar risken för överföring till barnet med 60 %. Behandling med en kombination av pyrimetamin och sulfadiazin minskar denna risk med upp till 90 %.

Behandling av okulär toxoplasmos

Pyrimetamin administreras till patienter den första dagen i en dos av 75-100 mg. Därefter i en dos av 25-50 mg en gång dagligen. Sulfadiazin administreras samtidigt i en dos av 0,5-1 g var 6:e timme.

Ett alternativ till det första alternativet är en kombination av pyrimetamin + klindamycin (300-900 mg var 6-8 timme). I den okulära formen ges även kortikosteroiden prednison i en dos av 0,5-1,0 mg/kg/dag.