Behandling: hur blir man av med stamning? Medicinering? Psykoterapi och motion

Behandlingen är omfattande (holistisk behandling).

Hur framgångsrik behandlingen är beror på hur länge talstörningen varar.

Hos barn är det möjligt att bota stamning helt och hållet, men hos vuxna är det osäkert om stamningen kan elimineras helt och hållet.

Behandlingen kräver samarbete, tålamod av patienten och omgivningen.

Behandlingen beror på följande fakta

• Hur mycket barnet stammar
• Hur barnet reagerar när det stammar
• Hur stamningen påverkar barnets liv
• Hur andra människor reagerar på barnets stamning
• Barnets ålder

Behandling av barn i förskoleåldern

Direkta strategier används för att förändra hur ett barn kommunicerar.

Indirekta strategier fokuserar på sätt att underlätta kommunikationen, till exempel att sakta ner talet, ställa färre frågor.

Behandling av äldre barn och vuxna

Behandlingen fokuserar på att hantera stamning med hjälp av spänningsreducering.

Behandlingen omfattar psykoterapi och träning.

Psykoterapi och talterapi

De första symtomen uppträder hos förskolebarn. Det skrämmer vanligtvis föräldrarna, framkallar osäkerhet, ångest och till och med ilska.

Därför behöver föräldrarna psykoterapi eller psykologiskt stöd så att de inte överför sin osäkerhet och rädsla till barnet.

Barn med en genetisk predisposition eller mild hjärndysfunktion är inte särskilt motståndskraftiga mot stress. Allvarlig stress eller stressiga situationer kan utlösa stamning hos dem.

Hos små barn sker behandlingen i form av lek.

Barn i skolåldern lider ofta av retningar och imitation i grupper, vilket gör det svårt för dem att passa in bland sina kamrater.

Föräldrarnas hjälp

Stressa inte barnet och kräv inte att han eller hon alltid ska tala exakt och korrekt. Att tala ska vara lustfyllt och roligt.

Använd familjekommunikation, t.ex. vid måltider. Ta bort alla distraktioner som radio och TV.

Undvik kritik och korrigering under barnets kommunikation, påminn honom inte om att ta djupa andetag eller tala snabbt för att inte sänka hans självkänsla.

Tvinga inte barnet att kommunicera när han/hon förhalar för mycket, t.ex. när han/hon tvingas svara. Försök att använda en annan form där det inte finns något behov av att kommunicera för mycket.

Avbryt inte barnets kommunikation och tvinga honom/henne inte att upprepa ett ord om och om igen.

Säg inte åt barnet att tänka efter innan han/hon talar.

Se till att det råder en trevlig och lugn atmosfär i hemmet.

Kommunicera långsamt och tydligt med barnet och andra familjemedlemmar i hans/hennes närvaro.

Låt barnet avsluta sin tanke.