Skabb: vad är skabb, hur känner man igen symptomen och hur blir man av med det?

Skabb (lat. Scabies) är en mycket smittsam parasitisk hudsjukdom.

Sjukdomens namn härrör från dess huvudsakliga manifestation, som är klåda.
Ordet skabb kommer från det latinska ordet scaber, som betyder att klia sig.
Namnet på det som orsakar sjukdomen (skabbkvalstret) Sarcoptes scabiei kan översättas till den kropp som skärs genom att klia sig. Skabb uppträder i form av röda fläckar, knottror och skrubbsår.

Den yttrar sig genom röda fläckar, finnar och skrubbsår på huden. Dessa kliar kraftigt och får patienten att klia sig.
I vissa fall kliar sig patienten så mycket på huden att han eller hon orsakar omfattande sår.

Orsaken till skabb är den kvinnliga skabbparasiten.

Sjukdomen överförs genom direktkontakt med en infekterad person (hudkontakt, sexuell kontakt) eller indirekt kontakt med ett kontaminerat föremål (kläder, filt, sängkläder, handdukar).

Den förekommer vanligtvis hos människor med låg hygienstandard (fattiga människor som lever under undermåliga förhållanden, hemlösa).

Det förekommer också ofta i sociala inrättningar som vandrarhem eller andra boenden med låg standard (vandrarhem för arbetare, vandrarhem för utlänningar).

Intressant:
Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) uppskattas den globala förekomsten av skabb till 300 miljoner fall per år. Sjukdomen har en uppåtgående trend.
Den drabbar människor oavsett ras och kön. Den är dock vanligast hos barn under 15 år och hos äldre över 75 år.
Skabb har också ökat tidigare under krig eller naturkatastrofer när hygienvanor inte kunde upprätthållas.

Skabb var känt redan under antiken

Våra förfäder kände också till skabb, ända sedan 2500 f.Kr.

Det första skriftliga omnämnandet av skabb går tillbaka till 1200 f.Kr. och nämns i Bibeln.

Aristoteles beskrev skabb som en hudsjukdom med lesioner från vilka små djur kröp ut mellan 384 och 323 f.Kr. Vissa källor tillskriver den arabiske läkaren Ibn Zuhri denna pionjär.

Den romerske läkaren Aulus Cornelius Celsus beskrev skabb mer detaljerat och gav den ett namn år e.Kr.

Det var inte förrän 1687 som den italienske läkaren Giovan Cosimo Bonomo upptäckte att skabb orsakades av en parasit.

Orsaken till skabb är det parasitiska kvalstret Sarcoptes scabiei variatio hominis (lat. Sarcoptes scabiei variatio hominis).
Det tillhör de ektoparasitiska kvalstren i ordningen Acarina, underordningen Astigmata och familjen Sarcoptidae (Sarcoptera).

Den angriper och parasiterar mänskliga värddjur. Det finns flera arter av kvalster som parasiterar på omkring 47 andra däggdjur.

Hos människor angriper den vanligtvis huden där den är som ömmast.

Vad händer i huden på en angripen människa?

När kvalstret har angripit en människa bryter det igenom den skyddande hudbarriären och gräver tunnlar i hudens hornlager (epidermis).

Inne i huden överlever den genom att ta upp syre genom hela kroppsytan och livnära sig på det keratiniserade hudlagret och vävnadsvätska.

Honan, som växer till en storlek av 0,2 till 0,5 mm, stänger de blinda ändarna av de ytliga lagren av de subkutana gångarna. Hon deponerar sina ägg där och fortsätter att reproducera sig.

Hanen lever endast på hudytan i grunda gångar och dör 2 dagar efter kopuleringen.

Skabbhonan lägger vanligtvis ca 50 ägg, som senare kläcks till nya larver.

Efter cirka två till tre veckor kläcks ungefär en tiondel av larverna till vuxna.

De vuxna parasiterna överlever i den mänskliga värden i 4 till 6 veckor. Under sina korta liv kan de producera hundratals nya individer.

Utanför den levande värden dör de inom cirka tre dagar. De är särskilt känsliga för torka, fukt, sol eller frost.

Intressant:
Det krävs bara en befruktad skabbhona för att överföra infektionen.

Hur överförs infektionen?

Överföring av sjukdomen sker genom direktkontakt med en infekterad person, mindre ofta genom indirekt kontakt med förorenade föremål.

Det krävs också långvarig exponering för att smittan ska överföras.
En kort handskakning med en sjuk person räcker inte för att smittan ska överföras. Skabb är dock relativt lätt att överföra.

Låg hygiennivå bidrar också till spridningen av sjukdomen.
Därför hittas den oftast hos människor med låg hygienstandard (hemlösa härbärgen och liknande).

Det kan dock förekomma var som helst och hos vem som helst.

Direkt överföring av skabb

Infektion sker vanligtvis efter nära fysisk kontakt som varar längre (kramar, sexuell överföring).

Hakmasken är en mycket långsam parasit, så hud-mot-hud-kontakt måste vara långvarig.

Indirekt överföring av skabb

Indirekt överföring sker via kontaminerade föremål.

De vanligaste är textilier som kläder, sänglinne, handdukar och annat.

Det är därför skabb förekommer i små epidemier på vårdinrättningar (sanitetsanläggningar, vandrarhem, läger).

Intressant:
Skabb är en mycket smittsam sjukdom som sprids relativt snabbt i vissa samhällen.
Den försvinner inte spontant utan adekvat behandling.
Varje fall är föremål för obligatorisk rapportering till en hälsostation och efterföljande karantän.
Behandling är nödvändig inte bara för patienten utan också för patientens direkta kontakter (familj, partner, rumskamrater).
Desinfektion av miljön och alla textilier är också nödvändig.

Är det möjligt att bli smittad av ett infekterat djur?

Många människor tror att om deras husdjur har fått skabb kan de också få det.

Svaret är: nej!

Anledningen är ganska enkel.

Djurskabb (scabies animalis) orsakas av protozoer som skiljer sig från människans.
Djurprotozoer parasiterar inte på den mänskliga värden.

Vid nära kontakt kan djurskabb överföras till människor, men de stannar bara kvar på hudytan.

Djurkrokmaskar har inte förmågan att bosätta sig permanent på mänsklig hud och därefter reproducera sig.

Djurkrokmaskar kan avlägsnas från hudytan på människor med vatten och desinfektion.

Intressant:
När ett djur är allvarligt sjukt kan en ringorm hos djur orsaka lokal irritation (allergi) på människokroppen. Den infekterar dock inte den mänskliga värden.
När djuret är botat försvinner dessa lokala symtom hos människor.

Efter en inkubationstid på ca 2 till 6 veckor börjar de första symtomen uppträda.
Uppkomsten och intensiteten står i direkt proportion till den personliga hygienen.
De uppträder tidigare hos försummade individer.
Vid upprepad skabbinfektion kan symtomen uppträda inom så kort tid som 24 timmar.
Det finns bekräftade fall där sjukdomen har uppträtt med månader eller års mellanrum.

Skabb orsakas av en allergisk reaktion mot kvalstren eller deras proteiner.
Dessa proteiner finns i kvalstrets tarmar och kommer i kontakt med värden via avföring.
Allergin åtföljs av produktion av specifika IgE-antikroppar. Typiska allergiska symptom, såsom klåda eller rodnad i huden, kan därför kvarstå en tid efter behandlingen.

De första symtomen på skabb

De första symtomen på skabb är klåda i huden, som till en början bara uppträder på natten.
Skabbkvalstret är som mest aktivt under sömnen. Samtidigt framkallas klådan av värme och är därför mer uttalad i sängen under sömnen.

Obehaglig klåda uppstår oftast i områden där huden är mjukast och varmast.

Typiska (predilektion) ställen för klåda:

• på händerna mellan fingrarna
• på insidan av handlederna
• på insidan av underarmarna
• i armbågsvecken
• i armhålorna
• runt bröstvårtorna
• runt naveln
• i ljumsken
• runt könsorganen
• på insidan av låret
• i fossa poplitea
• på fotvalvet

Intressant:
Skabb förekommer vanligtvis inte i ansiktet hos vuxna.
Sällan drabbas handflator och fotsulor.

Klåda tvingar patienten att klia sig. Ofta vaknar patienter upp med rivmärken på de drabbade områdena.

Objektivt, vid närmare inspektion, är det möjligt att se rosa-grå korridorer på 1 mm till 2 cm i storlek som skabben har borrat.

Korridorerna i huden är erytematösa, linjeliknande formationer (ibland liknar de bokstaven S). De är något upphöjda och i deras ändar kan skabben ses som en mörkare prick under ett tunt hudlager.

Runt korridorerna brukar huden rodna på samma sätt som vid ett myggbett.

Senare symtom på skabb

På grund av den mycket intensiva klådan och det efterföljande kliandet bildas eksematösa avlagringar på huden. Dessa liknar andra dermatoser som psoriasis eller andra hudinfektioner.

Skorpor bildas på de trasiga hudområdena som vid andra vanliga skador.
Skorpan innehåller ett stort antal parasiter. Därför kan en patient med omfattande skorpor vara mer smittsam.

Mindre finnar (utslag) till rodnade papulösa eller vesikulära formationer finns vanligtvis i ändarna av korridorerna.

Symtom på avancerad och obehandlad skabb

I det avancerade stadiet av sjukdomen sker en överväxt av skabb (främst på grund av bristande behandling eller hos en obehandlad individ). Därför utvecklas omfattande eksem.

I sällsynta fall lossnar dessa torra ytliga hudlager.

När huden fjällar intensifieras klådan och kliandet. Kliande, skrubbsår och sår på huden förvärras också.

Skabb sprider sig också utanför predilektionsställena (typiska ställen).

Komplikationer av skabb

Hudskador är en lätt källa till sekundär hudinfektion.
Om en annan mikroorganism kommer in i såren kompliceras sjukdomen av inflammation som orsakas av en annan patogen.

Ett infekterat sår tenderar att vara rött, hett vid beröring och smärtsamt.
Pyodermi (variga hudinfektioner) och pustler (varfyllda avlagringar) förekommer ofta.

De variga inlagringarna är täckta av gula skorpor (sårskorpor) som tränger in när sekretet har torkat.

Infektion i hela kroppen (sepsis) är mycket sällsynt.

Tabell med atypiska former av skabb:

Vid första anblicken är en enkel diagnos baserad på kliniska manifestationer ofta svår eller felaktig.
Scabies förväxlas ofta med andra kliande dermatoser.
Det är främst en sjukdom från gruppen prurigo eller allergier.

1. Felaktig diagnos uppstår vanligtvis hos patienter vars hygienstandarder ligger inom normen.
2. Infektion kan dock också förekomma hos rena individer. Om de tidigare har besökt en plats där de kan bli smittade eller har varit i nära kontakt med en smittad person.
3. Det finns också atypiska former av skabb som kan göra diagnosen svår.

Undersökning baserad på klinisk bild och sjukdomshistoria

Trots ovanstående ställs diagnosen i första hand på grundval av den kliniska bilden.

Den kliniska bilden domineras av klåda och rodnad i huden, skrapsår på huden, eksematösa lesioner, icke-falnande utslag eller papulösa formationer.

En visuell undersökning är också viktig för att fastställa patientens hygienstandard. En riktad anamnes tas upp, med fokus på patientens sociala förhållanden.

En annan viktig anamnestisk aspekt är att ta reda på vad som hände under föregående dag och var patienten befann sig för cirka 6 veckor sedan.

Mikroskopisk undersökning - direkt bevis på parasiten

På grundval av sjukdomens manifestationer utförs sedan en specialistläkarundersökning, som består i att bevisa förekomsten av parasiten i huden.

Nästa steg är en biopsi av en del av huden och efterföljande mikroskopisk undersökning av de djupare lagren av huden, eller direkt nålpunktion av parasiten från korridoren.

En erfaren läkare kan ställa rätt diagnos efter mikroskopisk undersökning av hudfjällen där skabb eller dess ägg bevisligen finns.

Alarmerande diagnostiska aspekter:

• förvärrad klåda efter uppvärmning.
• liknande symtom hos en person i nära kontakt med patienten
• fynd av korridorer med papler arrangerade i par

Tabell över sjukdomar som skabb oftast förväxlas med

Skabb orsakas av att en mottaglig individ (däggdjur, människa) infekteras med skabbparasiten.

Inkubationstiden för skabb från infektion till uppkomst av de första symtomen är cirka 2 till 6 veckor vid en första infektion. Vid återinfektion (upprepad infektion) kan sjukdomen uppträda efter 24 timmar.

De första manifestationerna i form av pruritus (klåda i huden) uppträder inom en månad.

Livscykeln för själva parasiten är relativt kort (14 dagar). Vissa skulle förvänta sig att parasitens död skulle vara slutet på sjukdomen. Men motsatsen är sant.

Ringormparasiten gräver sig sedan in under det översta hudlagret (epidermis), där den bildar tunnlar och lägger sina ägg.

Denna snabba förökning gör att infektionen stagnerar eller fortskrider. Den går aldrig tillbaka spontant.
Utan behandling kan tillståndet bara förvärras.

Omfattande kliande orsakar inte bara klåda, utan också smärta och sekundär infektion.

Prognosen för en korrekt behandlad sjukdom är dock mycket gynnsam.

Förebyggande av skabb

Den viktigaste förebyggande åtgärden mot skabb är att upprätthålla hygienstandarder. Därför måste personlig hygien följas.

Hygienprinciper vid förebyggande av skabb:

• Regelbunden personlig hygien
• frekvent handtvätt
• minimera direktkontakt med personer med låg hygienstandard
• Regelbunden tvätt och strykning av personliga textilier (kläder, sänglinne...)
• Använd inte andras toalettartiklar.
• inte använda andras kläder
• iaktta hygienåtgärder i gemensamma utrymmen (vandrarhem, hotell osv.)