Behandling av Parkinsons sjukdom: läkemedel, rehabilitering och kirurgi

Behandlingen består i att ersätta det dopamin som saknas och kompensera för obalansen i neurotransmittorerna.

Parkinsons sjukdom kan tyvärr inte botas, men med rätt behandling kan vi dämpa symtomen på lång sikt.

All kronisk behandling medför biverkningar och komplikationer utöver symtomlindring. Målet är att uppnå en balans mellan fördelarna med behandlingen och komplikationerna, och därmed förbättra patientens livskvalitet.

Levodopa

Levodopa är det viktigaste läkemedlet vid behandling av Parkinsons sjukdom.

Dopaminbrist kan inte kompenseras genom direkt administrering av "färdigt" dopamin. Det passerar inte blod-hjärnbarriären särskilt bra och en stor del av det skulle förbrukas på sin väg genom mag-tarmkanalen.

Levodopa är en föregångare till dopamin som passerar blod-hjärnbarriären mycket väl in i hjärnan. Det administreras tillsammans med karbidopa. Karbidopa är en substans som blockerar devalveringen av denna molekyl.

Det finns också i en gel som kallas Duodopa. Denna gel injiceras direkt i patientens tunntarm. Denna behandlingsform används för patienter som svarar på behandling med levodopa men har svåra biverkningar.

Dopaminliknande substanser

Aktiva dopaminliknande substanser används vid behandling av biverkningar antingen som monoterapi eller i kombination med levodopa.

Preparat som pergolid och bromokriptin används inte längre idag på grund av deras allvarliga biverkningar. Istället ges pramipexol eller ropinirol.

COMT

Läkemedel som blockerar nedbrytningen av levodopa till ineffektiva partiklar används också. Förkortningen av deras namn är COMT. De förstärker och förlänger effekten av levodopa, så de ges i kombination med det.

Förstahandsvalet i denna grupp av läkemedel är entakapon. Dess fördel är att det inte har några biverkningar i CNS och därför kan ges även till riskpatienter.

Ett liknande läkemedel är tolkapon. Det är mer långverkande men kan vara giftigt för levern. Höga doser är inte tillrådligt, särskilt inte hos högriskpatienter.

NMDA

Läkemedel i NMDA-gruppen representeras av amantadin, som ursprungligen utvecklades för behandling av influensa. Det förbättrar rörligheten och lindrar stelhet (rigiditet) men har inte lika positiv effekt på tremor.

I formen för intravenös administrering används det för att behandla akinetisk kris.

MAO-B-blockerare

Monoaminoxidas (MAO-B) är en viktig faktor i de oxidativa stressreaktioner som skadar nervcellerna vid Parkinsons sjukdom. Genom att blockera det skyddas nervcellerna från denna toxiska effekt, t.ex. med det nya läkemedlet rasagilin.

Neurokirurgisk behandling

Neuromoduleringsmetoder används vid behandling av Parkinsons sjukdom, varav den vanligaste är djup hjärnstimulering.

Vid denna teknik förs en elektrod in djupt i hjärnan, i den relevanta hjärnkärnan. Den lämnas där under en lång tidsperiod. Den avger lågspänningsoscillationer.

Genom att stimulera subthalamuskärnan bilateralt minskar patientens kroniska medicinering. Detta minskar också biverkningarna av medicineringen, till exempel fältdyskinesi, som är ofrivilliga rörelser i armar och ben.