Behandling av liggsår: läkemedel, antibiotika och topiska behandlingar

Vid misstanke om decubitusskada bör åtgärder sättas in snabbt. Detta för att ta bort det ökade trycket på det aktuella området. Regelbunden positionering hjälper, men framför allt anti-subluxationshjälpmedel, en positionerbar säng och, om möjligt, mobilisering av patienten.

En lämplig säng och sängkläder är också viktigt. Vid positionering, hantering av personen, korrekt teknik vid lyft är också viktigt. Annars finns det risk för friktions- eller skjuvtrycksår.

Hjälpmedel i kampen mot trycksår inkluderar:

• skumdynor (rullar, cirklar)
• madrasser mot funktionsnedsättning, som kan fyllas med luft eller andra material
• en luftmadrass med kompressor
• dyna, lakan, fleecefilt, för att säkerställa andningsförmåga och fukttransport
• dyna av syntetisk fleece
• kuddar, som också kan vara luft, men också gelatin, med granulat
• trapets

Adekvat hygien och renlighet är viktigt för huden. Inkontinens av urin och avföring är en särskild risk. Urin och avföring är aggressiva mot huden och påskyndar utvecklingen av decubitus-sår. Huden får inte vara för våt, men inte heller för torr. Den bör behandlas och masseras.

Behandlingen inriktas på att läka såren. Läkningsfasen består av tre delar, nämligen

1. rengöringsfasen (exsudationsfasen), då en nekrotisk överlagring kan förekomma, beläggningen är vitgrå eller grönbrun och luktar
2. granulationsfasen, då basen är djupröd och såret fylls med granulationsvävnad
3. epiteliseringsfasen, då nytt epitel växer ut från defektens kanter och täcker granulationsvävnaden

Tillräcklig näring är också mycket viktigt i behandlingen. Decubitus kan orsakas av proteinbrist. Protein kompletteras därför, men också vitaminer och mineraler. De viktigaste är C-vitamin och zink.

Vad hjälper mot decubitus?

Farmakologisk behandling i form av antibiotika används när det finns bevis för mikrobiell infektion i såret av bakterier och deras känslighet för rätt antibiotika. Totalantibiotika administreras.

Topikal behandling är naturligtvis också viktig. Spolningslösningar (saltlösning, jod, Ringers lösning, permanganatlösning) används. Aggressiva lösningar är olämpliga eftersom de kan skada huden och sårläkningsprocessen.

Sårvård måste utföras noggrant och i enlighet med principerna för asepsis (försiktighetsåtgärder mot sårinfektion). Efter sköljning och desinfektion av såret appliceras olika preparat för att garantera sårläkning. Exempel är topikala antiseptika, olika förband och filmer.

Det finns många preparat för behandling av decubitusskador. Det är bäst att rådfråga en läkare om deras lämplighet och rätt typ och kombination. Till exempel en kirurg. Kirurgisk behandling (borttagning av nekrotisk vävnad) är nödvändig vid stadium 3 och 4. Exempel är antiseptiska förband, icke vidhäftande förband, bandage och aktivt kol, hydrogel, hydrokolloid, silveröverdrag, skumöverdrag, film, silikonnät, alginatförband.

Tidig och lämplig behandling är en garanti för framgång i kampen mot decubitus. Det bästa sättet är naturligtvis att bedöma risken och förhindra att den uppstår. Under behandlingen bedöms patientens allmäntillstånd (Nortons skala). Det är viktigt med rätt sårvårdsregim (inte varje dag, bestäms av en specialist) samt rehabilitering.