Karpaltunnelsyndrom: varför uppstår det, hur yttrar det sig och hur behandlas det?

Karpaltunnelsyndromet är det vanligaste kompressionssyndromet. Det innebär att det uppstår genom kompression av en nerv, närmare bestämt medianusnerven, som löper genom tunneln.

Det är vanligare hos kvinnor, ungefär tre gånger vanligare än hos män. I allmänhet förekommer det oftast mellan ungefär 40 och 50 års ålder. Det påverkar den dominerande handen oftare, men bilateral förekomst är inte ovanlig. Olika publikationer rapporterar en frekvens på 100-350 fall per 100 000 personer.

Litet utrymme och stora problem

Vid kompression eller kronisk belastning eller långvarig överbelastning av handleden med tryck blir denna nerv komprimerad, vilket orsakar smärta i handledsområdet och andra problem. Nervkompression kan också uppstå vid skada, svullnad eller inflammation i senor eller ligament i området.

Karpaltunnelsyndrom är en av de vanligaste arbetssjukdomarna.

Det är ett resultat av vattenretention i kroppen och svullnad i mjukvävnaderna. Detta tryckande syndrom är mycket obehagligt. Det åtföljs inte bara av smärta utan också av stelhet i handleden och problem i nerver och muskler inte bara i handleden utan också i handen. Detta resulterar i försämrad handfunktion.

Vad är karpaltunneln?

Karpaltunneln är en smal klyfta som förbinder underarmen med handflatan. Den bildas av handledens ben (karpalbenen, ossa carpi) och ett band av ligament (retinaculum flexorum). Genom denna klyfta löper en stor medianusnerv (nervus medianus) och 9 senor. Denna nerv innerverar handens första till tredje finger och hälften av det fjärde fingret.

Innerveringen av denna nerv ger rörelse, dvs. grov- och finmotorik, och känslighet i fingrarna. Senorna, fingerflexorerna, ansvarar för rörligheten som sådan. Problem i karpaltunnelområdet resulterar i en rad olika problem, från smärta, nedsatt rörlighet till känslighet i detta område.

Karpaltunnelns anatomiska utformning är en riskfaktor för problem. Svårigheter uppstår när ett redan litet utrymme förträngs. Vi är då känsliga för förändringar i nerven eller dess omgivning.

Problem kan uppstå akut, t.ex. vid en olycka, eller återkomma. Men ofta är de kroniska. Olika problem uppstår till följd av trycket. Flera orsaker kan ligga bakom en ökning av det inre trycket, t.ex:

• förändringar i skelettet
• överskott av olika material i området (fett, vätska)
• olämplig position
• repetitiva rörelser av handleden

Karpaltunnelsyndrom är en vanlig arbetskomplikation som ofta leder till invaliditet. Stereotypa handledsrörelser förekommer även i andra aktiviteter än arbete.

Riskfyllda yrken och andra aktiviteter är t.ex:

• långvarigt datorarbete (tangentbord och mus) som ett vanligt modernt problem
• långvarigt arbete med skruvmejslar, tänger etc. (elektriker, målare och andra arbetare)
• vibrationer från borrmaskiner, pneumatiska hammare, jackhammare, motorsågar
• tidigare arbete som mjölkerska
• arbete bakom bandet och på löpande band
• sömnad, städning
• Kockar
• Trädgårdsarbetare
• spela musikinstrument, t.ex. piano, stränginstrument, t.ex. violin
• idrottare, särskilt kroppsbyggare och cyklister
• långvarig gång på kryckor

Den vanligaste orsaken till syndromet är kronisk belastning och långvarig fysisk överbelastning av handlederna genom arbete eller andra monotona aktiviteter, förutom felaktig ergonomi (position) av händerna vid arbete, till exempel på datorn och inom sport.

Ibland kan dock denna tryckskada också uppstå som ett resultat av en olycka, inflammation i senor och ligament i detta område. Karpaltunneltryck är också en följd av vissa sjukdomar. Hormonella förändringar i kroppen är också riskfaktorer.

Några riskfaktorer som påverkar utvecklingen av karpaltunnelsyndrom:

• trauma, fraktur, sammanväxning, stukning
• svullnad och mycket vätska i området (njursjukdom, graviditet)
• hormonella förändringar
  • dysfunktion i sköldkörteln
  • graviditet, särskilt 3:e trimestern
  • hormonella preventivmedel
  • Klimakteriet
  • Akromegali
• degenerativa förändringar i ligament, senor och ben
• Reumatiska sjukdomar
  • artrit
  • lupus erythematosus
• inflammation i ett visst område (ben, sena)
• diabetes och neuropati (nervskador)
• gikt
• övervikt och fetma
• alkoholism
• ätstörningar
• tumör, tumör, cysta, ganglion, lipom
• medfödd förträngning av karpaltunneln

Karpaltunnelsyndrom är vanligast i den dominanta handen, dvs. den som är mest belastad. Detta är dock inte alltid fallet, eftersom båda händerna kan drabbas. Besvären är lokaliserade till karpaltunnelområdet, handen, men kan också stråla upp till högre delar av extremiteten.

Smärtan kan stråla ut till axeln och armen. Besvären förvärras av vissa kroppsställningar (att hålla i en bok, handposition vid bilkörning), men också av ansträngning. Symtomen uppträder ofta under vila och på natten och är karakteristiska, vilket resulterar i försämrad eller avbruten sömn.

Tips: Information om sömnlöshet ges i artikeln.

Ett exempel är om den drabbade väcks på natten av smärta och efter uppvärmning avtar svårigheten. Den drabbade kan inte fästa knappar, greppa en nål eller en kniv. Att hänga tvätt och tappa föremål från händerna kan också vara ett problem. Nedsättningen påverkar således både fin och grov motorik.

Karaktäristiska symptom vid karpaltunnelsyndrom är:

• parestesi, dvs. en stickande känsla i handen, tummen, pek- och långfingrarna samt halva ringfingret
  • stickningar, pirrningar i fingrar och handled
  • smärta, t.ex. brännande
  • smärtan kan gå upp i axeln, armen eller
• Nedsatt funktion, begränsad rörlighet, begränsningar i fin- och grovmotorik
  • oförmåga att knäppa knappar
  • föremål faller ur händerna
  • Vridning av handen vid handleden
  • sammanklämning av fingrarna i handflatan
• stelhet
• förlust av muskelstyrka, svaghet, muskelsvaghet
• ökad trötthet i handen
• svullnad eller bara en känsla av svullnad men inget ödem
• nedsatt känsel, domningar i handen
• Förändring av färg och temperatur på handens hud och naglar

Subjektiva (av människan upplevda) problem utvecklas enligt följande:

1. Faser som matthet i fingrarna på morgonen
2. faser av parestesi eller stickningar i fingrarna under natten
3. faser då parestesier förekommer under dagen, särskilt i överliggande handposition
4. en fas som kännetecknas av nedsatt rörlighet i de små lederna

Tabellen visar stadierna i klassificeringen av karpaltunnelsyndrom

Karpaltunnelsyndrom diagnostiseras på grundval av typiska symtom och sjukdomshistoria. Fysiologiska undersökningar och palpationsundersökningar utförs. Känslighet och rörlighet i handled och fingrar observeras. Provokationstest används också för att underlätta diagnosen.

Provokationstestet innebär riktade handrörelser som är utformade för att minska utrymmet i karpaltunneln och därigenom framkalla problemet. Det innebär också att man använder en hammare eller böjer, spänner handleden eller lyfter handen i 60 sekunder.

EMG (elektromyografisk undersökning) används också för att bekräfta diagnosen. EMG övervakar den elektriska aktiviteten på neuromuskulär nivå för att bekräfta nervpåverkan. Nervblockad är en metod där ett lokalbedövningsmedel injiceras i området. Om obehaget avtar bekräftas diagnosen.

Röntgen, ultraljud, CT eller MRT används också vid differentialdiagnosen. Vid immunologiska problem används också blodprovstagning. På samma sätt är det vid hormonella problem. Alternativt kan kirurgisk revision av denna karpaltunnel också användas.

Differentialdiagnostik är att differentiera orsaken till svårigheterna. Liknande problem kan orsakas av andra sjukdomar, till exempel neurologiska sjukdomar, senor sjukdomar, ledsjukdomar, problem med livmoderhalsen. Det är till och med möjligt att ha flera svårigheter tillsammans med karpaltunnelsyndrom.

Tips: Separat artikel i tidningen om den cervikala ryggraden.

Karpaltunneln är ett stråk genom vilket en nerv och 9 senor passerar. Tillsammans ansvarar de för att kontrollera och utföra rörelser och, naturligtvis, den viktiga sensoriska funktionen hos handen och fingrarna. Det finns inte mycket utrymme för avvikelser i detta område.

Varje avvikelse orsakar ett problem, oavsett om det är akut, genom skada eller kroniskt.

Även om orsakerna kan vara olika är symtomen vanligtvis likartade. Symtom som stickningar på natten eller i vila, stickningar i handen och fingrarna är vanligtvis de första som uppträder. Men även parestesier dagtid efter ansträngning eller olämplig handpositionering. Handen gör ont, handleden, men även fingrarna är styva.

Sömnstörningar är också associerade. Detta orsakas av smärta och parestesier under sömnen, särskilt på morgonen. Uppvärmning av hand och handled hjälper.

Förmågan att röra fingrarna och fingerfärdigheten minskar. Följaktligen minskar styrkan och muskelmassan. Svullnad i handleden tillkommer. Ibland kan en svullnadskänsla förekomma, även utan att det är uppenbart och bekräftat att den förekommer.

Hand, fingrar och allmän hud missfärgas, blir blek och känns kallare. Problemet kulminerar i försämrat grepp, att man ofta tappar föremål från handen och försämrad känslighet i innervationsområdet. Det finns en brasklapp när problemet är löst, vilket vanligtvis tyder på allvarliga nervfiberskador i de sena stadierna av karpaltunnelsyndrom.