Behandling av hydrocefalus: Medicinering? Kirurgi, dränering krävs

När det gäller behandling av hydrocefalus är behandlingen endast kirurgisk. Effektiv farmakologisk behandling är ännu inte känd.

Principen för kirurgi är att avlägsna orsaken till hydrocefalus. Om orsaken till obstruktionen är en tumör är lösningen att resektera den, dvs. avlägsna den.

Om orsaken till vätskeobstruktionen är okänd eller sitter på ett inoperabelt ställe är lösningen dränering av cerebrospinalvätska. Vätskan dräneras från hjärnans laterala ventriklar till en annan kroppshålighet.

Dräneringssystemet (shunt) består av ett rör med en ventrikulär och perifer kateter samt en ventil. Ventilen kan ställas in på olika värden för öppningstrycket.

Varje ventil har också en speciell gravitationsenhet inbyggd för att förhindra överdriven dränering av stora mängder vätska när patienten står upprätt.

Den perifera katetern förs in i en kroppshålighet utanför skallen. Den kroppshålighet som är bäst lämpad för dränering av vätska är bukhålan. Här finns bukhinnan, den hinna som alla bukorgan vilar på. Det är ett tunt membran som kan absorbera vätska.

Om bukhålan inte är lämplig för placering av ett dränage, t.ex. på grund av infektion eller nyligen utförd bukoperation, kan även höger kammare användas.

Hos små barn har dränage i pleurahålan, det område som täcker lungorna, också beskrivits. Denna metod används dock mycket sällan.

Den allvarligaste komplikationen vid dränageoperationen är infektion. Vid infektion måste hela dränaget dras ut, ett externt dränagesystem sättas in, patienten behandlas med antibiotika och, när infektionen är botad, operationen upprepas med insättning av en ny shunt.

En modern metod för behandling av hydrocefalus är endoskopisk ventrikulostomi. Den utförs genom ett litet trepanationshål som görs med en tunn borr i pannan och med hjälp av ett kamerasystem - ett endoskop.

Principen är att skapa ett litet fönster vid basen av den tredje ventrikeln. Skapandet av denna kommunikation säkerställer utflödet av vätska från den tredje ventrikeln till den prepontina cisternen. Detta möjliggör ett fritt flöde av vätska.

Detta ingrepp är lämpligt vid fall av obstruktiv hydrocefalus med obstruktion i området kring Sylvius akvedukt. En möjlig komplikation är mer massiv blödning, t.ex. från basilarisartären.

Den endoskopiska metoden kan numera användas för att operera mer patologiska tillstånd i det intrakraniella rummet, t.ex. hjärncystor, intraventrikulära tumörer, eller så är det möjligt att utföra riktade vävnadsbiopsier för diagnos av maligna tumörer.