Hur behandlas giktsjukdom? Medicinering, diet eller rehabilitering

Långtidsbehandling av gikt fokuserar på att öka urinutsöndringen av urinsyra och hämma purinbiosyntesen. Läkemedel som kallas urikosurika och urikostatika används.

Urikosurika används för sjukdomar som orsakas av minskad urinutsöndring av urinsyra. Bland urikosurika är normurat, desuric, uricovac, benzbromarone välkända.
Urikostatika, å andra sidan, används vid överdriven produktion av urinsyra. Utsöndringen från kroppen kan vara oförändrad. Det enda läkemedel som används i denna grupp är allopurinol.

Behandling av akuta giktattacker är analgetisk, dvs. inriktad på smärtkontroll. De vanligaste är icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), som också minskar inflammation.

Analgesin är mer effektiv om patienten vilar, helst i sängen. Den drabbade extremiteten bör stödjas upp med en kudde. Det upphöjda läget säkerställer att blodflödet till området minskar, samtidigt som svullnaden och därmed smärtan minskar.
Patienten bör undvika kyla eftersom det framkallar kramper. Vid akuta kramper och smärta är dock isförpackningar på det drabbade området lämpliga och även önskvärda. De minskar lokalt blodflöde, temperatur, svullnad, smärta och bromsar den inflammatoriska processen.
Kortikosteroider kan injiceras direkt i leden för att minska inflammation. Av orala antireumatiska läkemedel är kolchicin det som används mest frekvent.

Behandling av gikt mellan attackerna är främst regimbaserad. Den fokuserar på tillräckligt vätskeintag, strikta koståtgärder med absolut frånvaro av alkohol, spa-behandling och rehabilitering.