Behandling av depressionssjukdom, depression: kan det botas? + Psykoterapi

Behandlingen av en depressiv episod sker i faser.

När den första, mer akuta fasen har hanterats framgångsrikt övergår patienten till underhållsbehandling. En sådan behandling förhindrar frekventa och tidiga återfall av depression, dvs. att den akuta fasen av sjukdomen återkommer.

Den terapeutiska strategin skiljer sig inte åt beroende på om depressionen är mild, måttlig eller svår.

Snarare tas hänsyn till symtomen på depression, patientens personlighet, ålder, samsjuklighet och förekomsten av biverkningar.

Faserna i behandlingsplanen för depression är listade. Gränserna mellan faserna är dock ofta otydliga:

1. Akut behandlingsfas - Detta är en period på 6 till 12 veckor tills remission uppnås.
2. Fortsatt behandlingsfas - Denna varar i minst 1 år.
3. Underhållsfas - kallas även tymoprofylax och kan avslutas efter 5 år.
4. Fullständig remission av sjukdomen

Genom att följa ovanstående längder på varje behandlingsfas kan risken för återfall minskas med upp till 70-80%.

De flesta antidepressiva medel indikeras, förskrivs och övervakas avseende effektivitet av en specialistpsykiater.

En allmänläkare kan förskriva tricykliska (TCA) och tetracykliska (TeCA) antidepressiva läkemedel och selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI).

Monoaminåterupptagshämmare (tymoleptika)

Denna breda grupp av läkemedel omfattar tricykliska (TCA) och tetracykliska (TeCA) antidepressiva medel. Deras huvudsakliga verkan är den icke-selektiva hämningen av återupptag av neurotransmittorer, särskilt serotonin, noradrenalin och dopamin. De är bland de första antidepressiva medlen.

På 1930-talet toppade de listan över behandlingar mot depression. I modern medicin är de mer av ett andrahandsval efter SSRI.

1:a generationens tymoleptika

Dessa inkluderar aktiverande tricykliska antidepressiva medel. De viktigaste representanterna är nortriptylin och dosulepin. De fungerar som noradrenalin- och dopaminåterupptagshämmare men är inte lämpliga för behandling av den akuta fasen av depression.

Deras terapeutiska effekt är att förbättra humöret och klargöra tankarna. De medför en ökad risk för självmordstankar. De är lämpliga för patienter som är deprimerade och som inte har diagnostiserats med självmordstankar.

2:a generationens tymoleptika

Denna grupp av antidepressiva medel har fördelen av en svagare antikolinerg effekt jämfört med den tidigare gruppen. Därför är de också mer lämpliga för polymorbida och äldre patienter. Representanter för denna grupp av läkemedel är dibenzepin, maprotilin, mianserin, viloxazin och trazodon.

Biverkningar uppträder ofta före den förväntade terapeutiska effekten. Dessa inkluderar xerostomi (muntorrhet), synskärpeförändringar, urinvägsbesvär, förstoppning och snabb hjärtfrekvens (takykardi). Mindre vanligt kan yrsel, desorientering, förvirring, dåsighet och hypotension förekomma.

Generation 3 tymoleptika

Denna grupp omfattar de vanligaste antidepressiva läkemedlen. Verkningsmekanismen är hämning av återupptaget av endast ett av de tre monoaminerna.

De hämmar återupptaget av antingen serotonin (SARI, SSRI), noradrenalin (NARI) eller enbart dopamin (DARI).

Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI)

Dessa antidepressiva medel är förstahandsvalet och omfattar läkemedel som citalopram, escitalopram, fluoxetin, fluvoxamin, paroxetin och sertralin.

En av fördelarna är att de kan användas under graviditet. De har en låg teratogen effekt, dvs. risk för fosterskador.

Nackdelen är att patienter med obehandlad hypotyreos är resistenta mot SSRI-behandling.

Serotoninantagonister och återupptagshämmare (SARI)

Dessa är antidepressiva medel med dubbel serotoninverkan. De blockerar serotoninreceptorer och hämmar även dess återupptag. En representant för denna grupp är trazodon, som har en lugnande effekt och även motverkar ångest.

Selektiva noradrenalinåterupptagshämmare (NARI)

I denna grupp av antidepressiva medel är reboxetin det viktigaste representativa läkemedlet. Det har en stimulerande effekt. Det förbättrar symtom som ointresse, demotivation och depression. Fördelen är att det inte fungerar som ett lugnande medel och därför inte är deprimerande.

Det är ett mycket säkert läkemedel när det gäller läkemedelsinteraktioner. Det är inte farligt vid eventuell överdosering.

4: e generationens tymoleptika

Dessa inkluderar antidepressiva medel som har en dubbel verkan. Deras verkningsmekanism är att hämma återupptaget av både serotonin och noradrenalin (SNRI). Den andra gruppen är dopamin- och noradrenalinåterupptagshämmare (DNRI).

I SNRI-gruppen ingår venlafaxin och milnacipran. Dessa är relativt moderna antidepressiva medel. Den stora fördelen med venlafaxin är att den terapeutiska effekten inträder snabbt, inom 1 vecka.

Den snabba effekten av det antidepressiva medlet förbättrar patientens samarbetsförmåga och ökar därmed chansen att uppnå fullständig remission av sjukdomen.

Antidepressiva medel som direkt påverkar receptorer

Förutom sin antidepressiva effekt har mianserin anxiolytiska (ångestdämpande), sedativa (motverkar sömnlöshet) och analgetiska (smärtlindrande) effekter.

Sexuell dysfunktion kan förekomma hos patienter som tar SSRI-preparat. Mianserin kan förbättra denna störning.

Mitranzapin har också en dubbel effekt men motverkar inte smärta som mianserin.

Hämmare av biologisk nedbrytning

Dessa inkluderar antidepressiva medel som tranylcypromin eller moklobemid. De är indicerade när depressionen är mild och atypisk. De har färre biverkningar än tricykliska antidepressiva medel.

Tranylcypromin rekommenderas inte till patienter med alkoholberoende, till patienter med Parkinsons sjukdom och till personer över 65 år.

Moclobemid är däremot mycket effektivt vid depression hos äldre. Det förbättrar den kognitiva funktionen och tankens klarhet.

Psykoterapi och stödjande psykoterapi

Psykoterapi är en integrerad del av behandlingen av depression.

Varken patienter eller terapeuter bör underskatta den positiva effekten av konfidentiella samtal. Patienten kan prata med en opartisk person och därmed släppa svåra tankar.

Psykoterapi bör pågå i minst 6-8 veckor med regelbundna sessioner, helst upp till 4 månader, tills symtomen på depression förbättras.

Nya studier bekräftar tydligt att den bästa behandlingseffekten är när psykoterapi och antidepressiva medel kombineras.

Stödjande psykoterapi är det stöd som patienten med depression får av sina nära och kära och sin omgivning.

Patienten med depression behöver vänlighet, förståelse, lyssnande, uppmuntran att uppnå realistiska mål och uppskattning av varje framgång i sin utveckling.